200 regnbågenbagar till Brasilien

Ok. Jag hade fel. Det verkar vara en högst seriös förfrågan om jag kan skicka 200 exemplar av regnbågenbagen till Brasilien. Det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt när jag började planera att starta eget. Vi kan ta det från början:
Jag har länge funderat på att starta eget. Nu när jag blev arbetslös (igen!) så kom jag efter en tids jobbsökande på att: Varför inte nu? Så fick jag rådet att gå en starta- eget-kurs. Som jag väntade ett halvår på att den skulle starta och som på det hela taget var ganska kass när den väl gjorde det. vi ska sitta och fylla i en affärsplan på nätet. Och svara på frågor i stil med:

Beskriv vilka olika målgrupper (segment) som finns på marknaden (inte bara de målgrupper som ditt företag vänder sig till). Beskriv målgrupperna ordentligt utifrån t.ex. följande:

*Åldersgrupp.
*Köpkraft/grupp.
*Behov/grupp.
*Kön.
*Utbildning.
*Arbete.
*Geografiskt läge.

Det roligaste med den frågan är att det står att jag ska göra detta kortfattat. slöseri med tid? NEJ DÅ! INTE ALLS!
I vilket fall har jag där skrivit någon form av programförklaring där jag förklarar vikten av att kunna köpa batikkläder som inte har åkt från andra sidan jorden. OCH vad händer? Fast jag kan ju inte tacka nej heller....

Regnbågenbagen

Så! här är en bild på självaste regnbågenbagen! Kan beställas av mig för 100 kr. Jag publicerade en bild på  den på facebook för några dagar sedan. En gammal skolkompis som numera bor utrikes hörde av sig:
"Kan du skicka hit hundra såna regnbågspåsar?"
"OK" svarade jag "Var bor du nu för tiden?"
"Rio de Janeiro"
För min inre syn såg jag honom dansa samba med rumpan bar i en kostym bestående av 100 exemplar av regnbågenbagen. Sen började jag fundera över tidsskillnaden mellan Sverige och Brasilien..... Om klockan är mellan 8 och 9 på morgonen i Sverige, så är den mellan 4 och 5 i Brasilien. Och VAD gör min gamla skolkompis (observera: INTE småbarnsförälder) uppe då? Förutom beställer 100 exemplar av regnbågenbagen?
Jag avvaktar med det färgbadet. Ett tag.

Om att stå på julmarknad och lära en vän att ta betalt

Jag stod på julmarknad på Pilgatan idag. Jag delade bord med min vän Mattias. Marknaden började kl 12. Kvart i 12 ringde Mattias mig:
-Hej. du jag har kört i diket
-Oj då!
-Jo, men det var en som kom förbi och drog upp mig så det är lugnt
-Ok...
-Men jag blir lite försenad..
-Jaha, eh, ja men då ses vi?
-Ja. Hejdå!
Jaha. Mattias i diket. Och upp igen.
Jag lämnar lite plats på bordet så han kan rada upp sina saker. Undrar vad det är han ska sälja egentligen? Luffarslöjd, visar det sig. Och några snidade saker. Jättefina. Mattias sätter sig ner och börjar skriva prislappar.
-Stopp! säger jag, Du kan inte sälja dina saker för så lite!
Mattias ser oerhört generad ut när jag glatt femdubblar hans priser och säljer hälften av det han har med sig för just det priset.
Mina egna prylar då? Ja. Men ärligt talat. Det är december. Inte årstid för batiktröjor.. Fast jag säljer en. Och ett exemplar av regnbågenbagen. Och jag delar ut hyfsat många visitkort...